Resebrev från s/y Marina - Etapp 4

s/y Marina har nu avverkat den fjärde av de fem "etapperna" av sommarens seglingar - den utmed engelska sydkusten (Scilly öarna till Holland). Etappen var redan på förhand ”nedskriven” av oss som den troligen minst innehållsrika vilket på många sätt på förhand var ett felaktigt antagande. Nu blev det lite så i alla fall då vi prioriterade mer tid på Scilly öarna och därför fick skynda på lite mer än vad den ursprungliga planen sa.

Det förra resebrevet slutade med att vi hade kommit fram till Cowes och hade problem med propellern och radarn. På natten anlände våra medseglare Attitude och Pegasus. Runo på Pegasus lovade att trots senankomst gå upp tidigt och göra ett dyk på propellern. Sagt och gjort kunde han inte finna något konstigt med propellern. Alla tre bladen var där, inga skador på den och inget snott i den. Vid en provstart inne i hamnen märktes inga vibrationer och efter en ”repa” utanför hamnen på olika varvtal både framåt och bakåt så var det bara att konstatera att vad som än hade hänt med propellern så var det nu borta. En självlagande propeller…

Radarn blev något bättre med lite 5-56 men hela den installationen skall efter moget övervägande göras om i vinter så att radarskärmen flyttas ifrån roderpidestalen in bakom vindrutan.

Cowes var trevligt så här en vecka innan den enorma kappseglingsveckan ”Cowes Week” som startar cirka en vecka efter att vi var där. Allt var öppet, allt var lugnt och det kändes att alla gick och väntade på något stort men detta utan något stress eller panik (ännu). Dessutom var det gott om plats i hamnen. Enda nackdelen var att tvättmaskinen och torktummlaren visade sig fungera under all kritik. Tvätten blev om möjligt ännu mer smutsig och absolut inte torrare när den tumlades… Marina såg därför ut som ett tvättsträck i flera dagar efteråt.

I Cowes gjordes två inköp ­ en radarreflektor av större modell (motsvarar en yta om cirka 25 kvadratmeter) som monterades uppe i masten. ”Alla” båtar har sådana i vattnen kring England och redan uppe i Hebriderna beslutades att en sådan skall Marina ha så fort vi hittar en som komplement till den lilla ”svenska” som sitter på ett av vanten. Det andra inköpet var en större replika av en äldre Americas Cup båt som demonterad låg i en låda som är över 1,5 meter lång. Den båten fick en egen koj att sova i tills Stina tog med dem hem i bilen ifrån Holland.

Efter två dagar i Cowes så seglade vi vidare till Dover. Ut med strömmen på The Solent och sedan österut utmed kusten ­ en distans om drygt 100 sjömil.

Vi angjorde Dover på morgonen dagen därpå i bra väder och efter VHF-kontakt med först Dover Port Control för tillstånd att gå in innanför vågbrytarna och sedan Dover Marina för anvisning av plats i den tre-delade marinan. Dover är en känd stad men erbjuder inte så mycket mer än en skyddad hamn, ett slott och lite krigshistoria (samt möjligheten att lätt ta sig till Europa som vår guidebok sa). Sagt att och gjort så skyndade vi upp till Dover Castle för ett besök i de ”hemliga underjordiska gångarna” och så klart själva slottet.

De hemliga gångarna påbörjades redan på romartiden och har sedan i omgångar byggts ut att kulminera under andra världskriget då en stor del av militärledningen satt i dessa ihop med ett stort militärsjukhus. Den guidade rundvandringen är mycket intressant men de kunde gärna få utveckla visningen ytterligare för oss som är vetgiriga. Väl värt ett besök i vilket fall! Slottet är stort, gammalt (byggt på 1500-talet), extremt välbevarat men i övrigt knappt värt ett besök bortsett ifrån utsikten uppe på dess tak.

Sen sov vi och dagen efter gav vi oss av, på egen köl mot Europa, efter cirka 6 veckor i brittiska vatten.

Engelska kanalen och speciellt vattnen mellan Dover och Calais är beryktade för hårt väder, enormt många fartyg och dimma. När vi gick ut med strömmen på förmiddagen så låg dimman tät (trots att vi väntade i tre timmar på att solen skulle bränna upp den en del ­ vilket den gjorde också). Så med en sikt om några 100-meter gav vi oss ut ihop med Attitude (Pegasus låg kvar en extra dag för att lämna av sina gastar). I tät formation med radarna påslagna, AIS:en väl trimmad och kontinuerlig kontakt på VHF:en så passerade vi kanalen. På vägen tänkt vi passera ytterligare ett fyrskepp men detta misslyckades vi med. På dess position låg det en boj istället och när dimman lättade lite så såg vi att det mystiska AIS-målet vi hade följt en stund var ett fartyg som såg ut att bogsera ett fyrskepp. Det var måhända på väg tillbaka från sin sommarsemester… Vi gick över trafikseparationszonen i 90 graders magnetisk vinkel som reglementet säger. I den nordgående zonen fick vi följe med ett stort engelskt kustbevakningsfartyg som inte svarade på VHF:en. Om han försökte skydda oss i dimman eller funderade på att borda oss får vi aldrig reda på. Väl inne på franskt vatten så lättade dimman något men aldrig så att vi såg den franska kusten på vår väg mot Dunkerque.

I Dunkerque förtöjde vi i yacht-clubs hamnen och rusade sen upp på stan för att äta middag. Vi hittade en restaurang som på utsidan såg ut att vara egyptisk men i praktiken var den nog mer afrikansk. God mat fick vi i vilket fall. Vårt besök i Frankrike var aldrig tänkt att bli långt utan mest som ett skäl att få lufta den franska flaggan under vantspridaren en stund. På morgonen kastade vi loss och gick mot Belgien.

Utmed kusten utanför norra Frankrike, Belgien och Holland finns det massor av sandbankar vilka i alla tider har krånglat till det för sjömännen. Det enda krånglet vi hade med dem var att lista ut att det elektroniska sjökortet vi nyttjar inte alls hade medelvatten som referensyta som det sa utan medel spring lågvatten som motsvarande papperskort sa. Detta gjorde att vi direkt hade ytterligare några meter till godo under kölen och kunde ta den vägar mellan sandbankarna som vi ville. Istället för närmare 80 M till Zeebrygge i Belgien så kom vi nu undan med 40 M.

I Dunkerque så varnade några belgare oss för Zeebrygge. De hävdade att hamnen var stor, trist och att Ostende var mycket trevligare. Då vårt mål inte primärt var Zeebrygge utan staden Brygge en liten bit in i landet så stod vi trots deras förmaningar fast vid vår plan. Så här i efterhand så visade sig Zeebrygge vara helt okej men inte så att det är värt att segla dit bara för hamnens skull. Samma spårvagn som man tar ifrån Zeebrygge till tågstationen som tar en till Brygge kan man ta ifrån Ostende. Så nästa gång vi skall ”segla till Brygge” så blir det via Ostende. I Zeebrygges marina finns ett marinmuseum som vi inte han med att besöka med en U-båt från 2:a världskriget och ett fyrskepp som huvudattraktioner. De två resturangerna på ”strandpromenaden” provades dock och kan varmt rekommenderas med den grekiska som huvudfavorit.

Brygge är en synnerligen pittoresk stad mer än väl värd ett besök med tillhörande obligatorisk båttur på några av stadens alla kanaler och sen inköp av choklad och spetsar i någon av alla de små butikerna.

Nu hade vi haft ganska många och långa förflyttningar på ganska lång tid vilket gjorde att vi beslöt att hoppa över Amsterdam och därmed lätta lite på tidsplanen. Vi seglade därför de cirka 130 sjömilen ifrån Zeebrygge direkt till Harlingen i Holland. Vindarna var mestadels mycket svaga och emot vilket gjorde att etappen mestadels blev för motor. På vägen passerades trafiktäta områden som inloppet till Rotterdam (Europas med trafikerade hamn), Amsterdam/Iljmuden (troligen Europas näst mest trafikerade hamn) och deras ankarplatser. Vi såg som mest över 30 fartyg samtidigt kring oss (de flesta dock ankarliggare) och hade över 40 på

lyckades vi tajma tidvattnet optimalt vilket gav oss över 3 knop med oss i princip hela vägen in. Att logga över 10 knop mellan bojar, sandbankar och fåglar som står på botten några meter ifrån båten är en upplevelse som man inte är van vid hemifrån.

Vi angjorde Harlingen sent på kvällen och fick efter VHF-kontakt med hamnkontrollen en plats i ”skutbassängen” innanför den första bron bara vi lovade att gå längre in dagen efter då övriga broar var bemannade. Det var slående att se hur många seglande skutor det finns i Holland. Bara i Harlingen under tre nättet vi låg där såg vi långt över 50 stycken och det var enligt hamnkaptenen inget konstigt med det. Att de är platta i botten, har centerbord på skrovsidorna gör att de inte ser ut som ”våra” skutor men de är funktionella i dessa vatten.

Gästhamnen i Harlingen är två, Nordhamnen och Sydhamnen. Vi låg i Sydhamnen och tror att den är lite lugnare än Nordhamnen som kändes lite mer stökig (dock utan att ha provat den). Allra längst in i hamnen finns det pontonbryggor där vi låg bra medans tidvattnet åkte upp och ner.

Efter lite shopping, storstädning, visafton på Attitude, strandpromenad (stranden var dock inte någon av de bättre vi har besökt) så var det dags för besättningsbyte. Familjen Hultén kom ner med sin bil och vips så se besättningslistan 4 vuxna och 4 barn ombord på Marina. Stina mönstrade av och tog bilen hem till Sverige igen efter 6 veckor ombord.

Här slutar etapp 4 och den sista ­ etapp 5 börjar av vår segling.

Dagen efter så lämnade vi Harlingen och gick återigen med tidvattet, utåt denna gång, till ön Terschellingen. Där vi hittade en förvånansvärt stor och välskött marina full med massor av fritidsbåtar i vår storlek. Hamnkaptenen skötte sig utmärkt ifrån sin gummibåt och ordnade snabbt fram så vi kunde ligga tre båtar i bredd allra längst in i hamnen. Vi han tyvärr bara besöka centrum i huvudorten och inte något alls av övriga ön denna gången.

Efter lunch dagen efter så gick vi ut med kurs mot Helgoland cirka 140 M bort med god vind i ryggen. Nästan exakt 24 timmar senare låg vi utan några förtöjda i hamnen på Helgoland. Seglingen var bra och händelselös förutom lite sjösjuka hos de nypåstigna barnen.

Helgoland var ungefär som jag minns det sen tidigare besök med SXK:s skutor för cirka 15 år sedan ­ en stor tax-free butik. Bara denna gången ännu större, mer utpräglad och mer välordnad. Sprit, sprit, öl, cigaretter, cigarrer och godis, godis och godis i enorma mängder i butik på butik och därimellan några dyra juvelerare och massor av resturanger som endast finns för att serva alla de 1000-tals tyskar som kommer ut med färjor på dagsturer varje dag för att handla skattefritt. Skall man besöka Helgoland så skall man helst undvika tiden mellan 11:00 och 17:00 då alla andra är där.

På Helgoland skall man inte heller missa att ta trapporna upp (eller hissen för den som inte orkar trapporna) upp till platån och där ta en promenad utmed västsidan ut till Lange Anna (en rauk som dock inte är naturlig ­ den är skapad av mänskliga sprängämnen). Fågellivet utmed de mycket branta klipporna är imponerade och man kommer två meter ifrån det på gångvägen. Den delen av Helgoland som är bebyggd uppe på platån består av fler tax-free-butiker som verkade ha ungefär samma priser som alla ”där nere” vilket gör att naturen har mycket mer att erbjuda än människan där uppe.

En av kvällarna på Helgoland bjöd på det första riktigt dåliga vädret vi har haft sen vår tid på Lewis i Yttre Hebriderna. 19 m/s inne i hamnen, regn så att vi inte såg vågbrytarna och åska. Det såg troligen värre ut än det var men det enormt stora livräddningskryssaren på Helgoland såg ut att ha stora problem att förtöja då den återvända just när vädret var som värst.

Dagen efter var vädret som lovat mycket bättre och vi hade strålande segling från Helgoland in till Brunnsbyttel ­ även denna gång med tidvattnet vilket gav en snittfart för den 52 M långa etappen på närmare 8 knop trots minskande vindar i slutet.

I Brunsbyttel så slussade vi in (i praktiken så slussade vi ner cirka 1 meter ­ då vi var där vid högvatten) till Kielkanalen. Vi stannade över natten i Brunsbyttels lilla marina precis invid slussarna och efter ett pubbesök vid kajkanten så somnade vi till fartygspropellrarnas swichande ljud på sin väg in och ut ur slussarna (det lär passera över 60.000 fartyg varje år genom kanalen ­ 164 om dagen, de största över 250 meter långa).

Uppstigning klockan 08:00 med omedelbar avgång och frukost under gång. Färden på kanalen är odramatisk men kräver lite koncentration vid alla möten och omkörningar. Vi tuffade på i cirka 7,5 knop vilket gjorde att vi endast blev omkörda av ett fartyg. Samma fartyg körde vi sedan om själva då han tog emot en lots. Klockan 13:30 förtöjde vi så i Rensburg som ligger cirka 35 M in i kanalen (när man kommer västerifrån). Glass, jordgubbar, sandlåda, lekplats, stadspromenad, handling och middag bestående av helstekt oxfile (inköpt på Helgoland) har sysselsatt oss under eftermiddagen.

Imorgon går vi lika ”tidigt” för att lämna kanalen så fort som möjligt och sedan drar vi oss norrut så långt vi hinner för att på lördag ankomma till Koldring i Danmark och på söndag åka till Legoland ­ med risk för att det blir allt barnen minns ifrån denna semestern ”Sommaren då vi seglade 2500 sjömil och passerade massor av länder för att komma till Legoland”.

Nu är det återigen sovdags - nytt resebrev kommer om cirka 10 dagar. Då är vi hemma igen, har varit på bröllop, tömt och städat båten och Thomas har börjat jobba igen. Om vädret är passande så hoppas vi kunna ligga på SXK:s blivande klubbö/uthamn Risö strax söder om Fotö i Göteborgs norra skärgård natten mellan fredag den 11 och lördag den 12 augusti. Har några andra lust att segla ut dit och göra oss sällskap så vore det trevligt ­ skriv ett mail och anmäl intresse så återkommer vi när vi är lite närmare.

Om ni svarar på detta mail så gör det då till adressen marina2006@lundgren.nu. Nu har vi GPRS eller 3G täckning under hela resten av resan vilket gör att vi utan problem kan ta emot mail, filer och vad ni nu kan önskas tänka skicka till oss. Om ni så önskar får detta resebrev distribueras till andra i både pappers- och elektroniskform.

Hälsningar Familjen Lundgren (och familjen Hultén).